Archive for Bokbidrag

Pålitlighet viktigare än kompetens

Vi känner alla till vikten av att göra ett bra första intryck. Numera har de flesta koll på hur man förbereder sig för viktiga möten men ibland blir det ändå inte som man tänkt sig. Det klickade inte helt enkelt.

Amy Cuddy har forskat på det här och kan ha ett svar på varför det inte alltid blir som vi tänkt oss. Hon menar att vi ofta fastnar i att framhäva vår kompetens. Särskilt i professionella sammanhang. Visst, det är viktigt att vara kompetent men i hennes bok, Presence framkommer det att värme och pålitlighet är viktigare än kompetens vid ett första intryck och forskningen visar att detta går långt tillbaka i evolutionen. Redan på stenåldern var det viktigare att personen du mötte hade goda avsikter snarare än att hen var en mästare på att göra upp eld. Amy Cuddy jämför det med dagens MBA-studenter som kämpar hårt för att vara kompetenta och ofta prioriterar ner sociala kontakter och nätverkande för att studera. Det är inte ovanligt att de har svårare att få jobb för att de har för små nätverk och inte är duktiga nog på att skapa förtroende.

Boken bygger bland annat vidare på hennes Ted talk om kroppsspråk. Föredraget har visats över 31 miljoner gånger på nätet och har gett henne stor respons. Hon skriver att boken inte bara vänder sig till dig som chef utan att Presence är något alla behöver. Delar av boken känns lite självklara men sättet det presenteras på blir en fin uppdatering / påminnelse.

En varm, pålitlig person som också är stark framkallar beundran, men först efter att du har skapat förtroende blir din styrka en gåva snarare än ett hot.

prepare-for-your-first-impressions

Boken Presence kan du beställa här.

Posted in Bokbidrag, Kommunikation, Utveckling | Leave a comment

Ett viktigt samtal

Här kan du läsa Titti Hammarlings bidrag i Finska Akademiens bok Kommunikation. ”Bakom all kommunikation finns människan. Där står du och jag.”

Ett god morgon till egna familjen och sedan god morgon till hundratals twitterföljare och FB-vänner. Och inte alltid i den ordningen. I stället för en intern historia i slutna rum kan ens morgonhälsning i dag snabbt skickas ut över världen. Och ja, det handlar naturligtvis inte bara om morgonhälsningar när vi kommunicerar en masse. Befintlig information finns några klick bort och det vi vill dela med andra lämnar med ett mjukt enter.

Kommunikation hör intimt samman med begreppet människa, både på det privata planet och på offentliga arenor. Utan kommunikation kan ingen människa, inget företag, ingen organisation växa sig sund och framgångsrik. Men våra sätt att kommunicera förändras ständigt. Språket utvecklas, liksom vårt sätt att framföra budskap. Vi erbjuds i osannolik takt nya kommunikationskanaler som ska göra det möjligt för oss att kommunicera bättre. Snabbare. Effektivare.

Om vi traditionellt har fokuserat främst på sändare och mottagare av ett budskap, så handlar det nu i stället mer om hur vi aktivt söker upp och aktivt delar, det vill säga skickar vidare intressant informationen.

Vi är uppenbart i ett paradigmskifte. Våra kommunikations- och socialiseringsmönster förändras. Tekniska lösningar som möjliggör dessa mönster börjar tas för givna. Allt fler suddar ut gränserna mellan sina analoga och digitala kommunikationsvärldar. Vi umgås och nätverkar. Vi skriver till varandra som förr och talar i telefon. Men nu bloggar, facebookar och twittrar vi också. Sköter våra professionella kontakter via LinkedIn och andra kanaler. Vi delar bilder och filmer via exempelvis Flickr och Youtube och vi kan besöka platser via nätet utan att resa dit på riktigt.

Vi kan på ett självklart sätt söka den information som vi vill ha. Vi tar in och vi ger ut. Många gör det villigt, andra med klackarna i backen. En del betalar inte ens sina räkningar via nätet. Andra är online 24/7.

De flesta av oss ser positivt på denna utveckling. Vi gör vårt bästa för att bidra med någonting vettigt från vår plats i världen. Att helt värja sig går nästan inte.

Vad vi än har för inställning så måste vi förhålla oss till bombardemanget av kommunikationssignaler och till att så många möjligheter till kunskap och samverkan är så nära. Vi är dessutom bara i början av skiftet.

Nya givande kommunikationsmönster

Jag har alltid haft ett brinnande intresse för individuella utvecklingsfrågor. Både personligen och i min profession som executive search-konsult och ledarcoach. Just nu är det intresset starkt kopplat till tankar kring hur den enskilda människan förhåller sig till de nya kommunikationsmöjligheterna och får dem att gå ihop med den egna livs- och arbetssituationen.

Av nyfikenhet och för att förstå saken bättre klev jag in i de sociala mediernas värld. Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig, men har haft ovärderligt stort utbyte av mina erfarenheter. Jag har lyssnat och lärt, byggt relationer och delat med mig av kunskap och erfarenheter. Att sharing is caring har blivit något självklart och jag skiljer inte längre på mina kontakter från den analoga och digitala världen. Jag har tack vare de sociala medierna träffat människor som betyder väldigt mycket för mig. Och jag gillar mina aktuella kommunikationsmönster.

Men även om detta gett mig mycket personligen, så ser jag ändå att det kan vara ett kort steg från att vara nätoptimist till att tappa bort sig i kommunikationsbruset. Precis som med all annan kontakt med omvärld och medmänniskor finns en risk att man går vilse bland alla förväntningarna, förhoppningarna och kraven.

Saken blir kanske extra påfallande genom mitt yrke, där jag träffar otaliga personer som har svårt att få livspusslet att gå ihop. Konfliktytorna mellan professionella uppdrag och familjeliv är det som påtalas allra mest. Egen tid och utveckling är fina mål, men många har valt bort dem, ibland helt och hållet. Även jag har jobbat hårt för att få till en vettig balans i livet. Och det har antagligen du med.

Det svåra livspusslet

Den trend jag tycker mig se är att livspusselfrågan är i färd med att eskalera. Två typfall; de finns i ett otal varianter:

– VD:n känner sig otillräcklig både i företaget och hemma. Han har tänjt på tillgängligheten så att den närmar sig all vaken tid. Han är nästan aldrig ledig och har svårt att varva ner. De redan många mötena tenderar att bli ännu fler. Den ledarfilosofi han talar sig varm för hinner han aldrig ikapp i sin egen vardag. Han känner att han ägnar för lite tid åt de grundläggande strategiska frågorna i jobbet. Hemma har han svikit både hustrun och barnen med för många löften som han inte levt upp till. Trots att intentionerna varit de allra bästa. Han älskar sin familj men den håller på att glida honom ur händerna. Precis som så mycket annat.

– Eva var till en början euforisk över den bekräftelse hon fick på twitter. Snabbt blev hon en spännande identitet som väckte uppmärksamhet. Hon addade fler och fler och följdes själv snart av över tusen personer. Hon skrev självutlämnande och litterärt lovande statusuppdateringar. Hon trivdes och livet lekte. Tills det började bli svårt att hinna läsa allt. Svårt att komma på intressanta och slagkraftiga tweets. Hon lät bli att cykla till jobbet och twittrade på bussen till och från i stället. Undan för undan strök hon allt fler saker i sitt liv. För att sitta vid datorn eller med sin Iphone. Sov dåligt därför att hon var rädd att missa något. Tills det bara brast en dag.

Vi kan inte skylla på de sociala medierna. De har inte gjort det svårare för oss att få pusslet att stämma. Men pusselbitarna ser annorlunda ut. Därför kan vi behöva bli medvetna om hur de ser ut. Och givetvis, som alltid, se över balansen mellan vår externa kommunikation och de inre personliga behov som vi bär på.

I skuggan av den externa kommunikationen

Bakom all kommunikation finns nämligen människan. Där står du och jag.

Och om vi inte spjärnar emot alldeles våldsamt märker vi att det, i skuggan av kommunikationen mellan oss själva och omvärlden, pågår ett annat samtal. Det är vårt inre samtal – vår internkommunikation.

Hur vi har det med vår inre kommunikation styr i mångt och mycket hur vi lyckas med den yttre kommunikationen. Det behöver finnas en balans dem emellan för att våra signaler ska bli ändamålsenliga och ta oss åt det håll som är rätt för oss. Det inre samtalet definierar på ett avgörande sätt hur vi ser på oss själva och vilka möjligheter vi ger oss.

En grundläggande fråga blir alltså hur vi har det med den inre uppkopplingen. Någonstans i kommunikationsflödet måste människan kunna landa på en plats där det finns utrymme för att bearbeta det som pågår, bedöma vad som är viktigt och vilka spår som kan hoppas över.

Om man åker bobkälke genom sina dagar så hinner man inte med mycket mer än att klara av själva åket. Det är hårt underlag. Man är spänd i kroppen. Det går inte att uppfatta så mycket av det som svischar förbi. Än mindre hinner man med att föra någon reflekterande dialog med sig själv. På sin höjd peppar man sig till att bita ihop. Fokusera på dagens åk eller på vad som möter en när man kommer fram.

Jag tror att vi, för att komma helskinnade ur kommunikationsbeskjutningen, behöver ställa oss själva ett antal mycket enkla frågor.

Vad gör vi till exempel av alla dessa ideal, drömmar och önskningar som vi bär på men inte förverkligar? Verkligheten är uppenbart många drömmars fiende. Vad händer, om klyftan mellan de inre signalerna och det liv vi lever blir för stor? Blir vi offer för påtryckningar och önskemål? Kidnappas vi av utomstående krafter, som en virussmittad dator? Vad händer med vår inre kompass?

Vi samarbetar med andra, men samarbetar vi med oss själva? Är vi online med vårt inre jag? Vad är det vi vill och vad tycker vi är riktigt viktigt?

Vilken bild har vi av oss själva och våra möjligheter? Vad är det för budskap vi förmedlar? Är drivkraften positiv eller negativ?

Hur utveckla det inre samtalet? Var och en har sin referensram och syn på sig själv som en begränsning och en möjlighet – vilka vi än är och varifrån vi än kommer. Vårt ursprung och vår identitet finns med som en hinna att gömma sig bakom eller att spränga igenom. Ser vi nedvärderande, realistiskt eller idealiserat på vår identitet? Och vad har vi för bild av oss själva i förhållande till andra människor och andra grupper i vår omgivning?

Det finns många förhållningssätt. Varför inte ett krasst konstruktivt? Om vi utgår ifrån de verkliga förhållandena, kan vi med säkerhet lära oss hämta mycket mera positivt ur oss själva, vår kommunikation och våra relationer än vad vi upplever att vi gör.

Ett intensivt liv med externinformationen i den nya underbara kommunikationsvärlden förutsätter alltså också en levande internkommunikationen. Det inre samtalet måste vara tråden genom vårt liv, det vi kan återkomma till, vila i och få kraft ifrån.

Någon skriver, som en metod att hantera denna process. Någon målar. Någon tänker bra på promenaden i skogen. Någon mediterar. Sak samma vad man gör, bara man odlar en plats där man kan ägna sig åt sig själv och kalibrera sig själv inför färderna ut i den större världen.

I dagens kommunikation handlar allt om människan. Vi behöver balans mellan vår interna plattform och de roller vi spelar utåt mot omvärlden och våra medmänniskor. Vi ska trivas där och verka där. Bidra till andras utveckling och lära oss själva någonting nytt. Samt samverka med alla de fantastiska människor som kommer i vår väg.

Sak samma om det är via möten, twitter eller något annat.

Allt handlar om dig och mig.

www.tittihammarling.com/blogg
www.tittihammarling.com
www.aimsinternational.se
www.facebook.com/tittihammarling
www.facebook.com/tittihammarlingart
www.twitter.com/tittihammarling
http://se.linkedin.com/in/tittihammarling

(Ur antologin Kommunikation. Tjugofyra kommentarer av Finska Akademien.)

 

Posted in Bokbidrag, Kommunikation, Utveckling | Leave a comment

Starkast vinner inte alltid

Här kan du läsa Titti Hammarlings bidrag i Finska Akademiens bok Aderton kommentarer om ledarskap. ”Ingen tävling är slut förrän den är slut. Starkast vinner inte alltid.”

Att förstå sitt uppdrag

Att förstå vad som förväntas av en är avgörande för hur väl man kan lyckas. Det är förvånande hur vanligt det är med uppdrag som är oklara och leder till missuppfattningar och påstådda misslyckanden. Ett grundläggande ledaransvar är därför att se klart på sitt uppdrag. Är det inte tydligt formulerat från uppdragsgivarens sida, bör första steget vara att skapa en sådan tydlighet.

Det är också önskvärt att man i det ledaruppdrag man tar på sig kan skilja på behovet av egen bekräftelse och behovet av prestation. Många lockas av ledarskapets uppsida: prestige, ära och bekräftelse. Det får vi se som mänskligt. En god ledare behöver dock vara rustad för såväl medgång som motgång. Att arbeta mera medvetet med den beredskapen skulle utveckla många chefer inför framtida ledaruppdrag samtidigt som det skulle skapa större säkerhet för många verksamheter.

Förmågan att formulera mål och strategier är givetvis central för en god ledare, men också förmågan att åstadkomma resultat och genomföra planerna – genom de medarbetare man har i sin organisation. Hårt arbete krävs i hela kedjan. Att vara ledare är inget man kan göra halvdant. Det är bättre att avstå, om man inte har möjlighet att ägna saken fullt engagemang.

Det gäller att arbeta optimalt med de resurser som finns tillhands eller att skapa nya resurser.

Den dag man slutfört ett uppdrag är det viktigt att kunna gå vidare. Många hänger sig fast i en position av bekvämlighet eller av vanans makt. I så fall är inte inställningen konstruktiv för någon part. Ingen organisation behöver trötta eller vanearbetande chefer. En genuin ledare söker utmaningar i nivå med den egna potentialen.

Den egna inställningen

Man kan fråga sig hur stor roll den egna inställningen spelar i det sammantagna ledarskapet. Hur långt kommer man med kunskap och erfarenhet? Hur mycket tillför inställningen?

Alla som arbetar med ledarskap vet att den tillför en ansenlig del. Det finns otaliga exempel om hur viljan kan försätta berg, om hur grupper överträffar de enskilda summerade resultaten och om hur enskilda personer kan lyckas mot alla odds, därför att de varit så mentalt fokuserade på att uppnå sina mål.

Är det ett ledaransvar att tycka om det man gör? Ska man kräva att en ledare ska göra sitt allra bästa?

Ja! Verksamheter behöver ett äkta engagemang från sina ledare. Det räcker inte med att bara trivas eller gilla läget, utan man behöver aktivt höja sig över den nivån. Det räcker inte att vara ganska bra. Det gäller snarare att göra sitt bästa i varje stund samt att rusta sig för många möjliga scenarier. Ingen vet hur verkligheten ser ut i morgon.

Man måste skapa ett äkta engagemang och en drivande motivation både hos sig själv och inom organisationen. Detta är något som de flesta får arbeta hårt med. Det kommer inte gratis. Långt ifrån alltid kan vi agera i sådana roller och sammanhang som ger oss precis den utmaning och stimulans som vi själva önskar oss. Att finna verklig tillfredsställelse i det vi gör kräver ofta stor mental ansträngning, men ger även stor utdelning när vi väl når fram.

Att samspela med andra

Ledarskap kräver mycket på det individuella planet, men ofta är förmågan att vägleda och samspela med andra ändå avgörande. En ledare som inte är i takt med sin organisation bromsar utvecklingen i stället för att främja den.

För att nå bra samspel med andra krävs både att man har goda insikter i hur man själv fungerar och att man förstår mekanismerna i det mellanmänskliga spelet.

Centralt för ett framgångsrikt ledarskap är att välja framgångsrika och duktiga medarbetare. Det gäller att inte vara rädd för högre kompetens än den egna. Det gäller att låta medarbetarna gå vidare i sin utveckling, när tiden är mogen för det.

Viktigt är också att möta enskilda medarbetare där de är. Utgå inte från att alla är lika. Som ledare behöver man ha många strängar på sin lyra samt veta vilken man för ögonblicket ska knäppa på. De flesta medarbetare vill växa, ta ansvar, vara delaktiga och bidra till ett gemensamt resultat. Om man som ledare kan möta medarbetaren som den person han eller hon är och där han eller hon är, hjälper man medarbetaren att ta för sig. Det gäller att skapa ett klimat av lärande utveckling, att sprida engagemang och vilja, att skapa en bekräftande och utvecklande dialog.

Det talas mycket om information och kommunikation. Att kommunicera är naturligtvis avgörande för allt samspel och all samverkan, men det viktigaste är inte vad man informerar om eller hur mycket. Det avgörande är hur människorna i ens omgivning tar emot budskapet och förstår situationen.

Starkast vinner inte alltid

Som ledare måste man med säkerhet och smarthet kunna ta sig själv och den verksamhet man leder från en punkt till en annan. Ibland handlar det om långa sträckor över tiden, ibland gäller det att snabbt och kraftfullt förflytta positionen. Det är inte bara fråga om att veta vart man vill. Man ska ofta ta sig dit i konkurrens med många andra lag.

Ingen tävling är slut förrän den är slut. Mycket kan hända under de olika etapperna mot mål. Starkast vinner faktiskt inte alltid. Snabbaste laget är inte alltid det som först korsar mållinjen. Kämpa därför optimalt med de resurser ni har!

Att medvetet träna upp den egna orienteringsförmågan, så att man bland olika handlingsalternativ kan välja de mest lyckosamma, måste vara högt prioriterat för den som vill lyckas som ledare. Väljer man sedan rätt medarbetare för rätt uppgifter, ökar framgångsmöjligheterna rejält.

Kan man dessutom ha roligt tillsammans med kollegerna och gemensamt utvecklas under färdens gång, så blir inte bara målet lättare att nå utan också vägen dit angenämare.

(Ur Finska Akademiens antologi Aderton kommentarer om ledarskap)

Posted in Bokbidrag, Ledarskap | Leave a comment

Att välja ledare

”En bok som verkligen har allt”

Det ger status och pengar och är ofta glamoröst. Men att vara ledare innebär också ständig press och massor av ansvar, sägs i boken Att välja ledare.

Att välja ledare (Natur & Kultur) blev 2005 vinnarboken i tävlingen Årets Bokstöd, arrangerad av Personal & Ledarskap. Juryns motivering: “Djupgående studie och reflektion kring vad som utmärker excellent svenskt ledarskap. Levande berättelser som berikar bokens resonemang kring val av ledare i framtiden.”

Bokens författades av Svenolof Karlsson, Ingalill Holmberg och Hans De Geer. Initiativet till boken togs av Titti Hammarling inom ramen för hennes styrelseuppdrag i branschorganisationen ESK.

Som uppföljning arrangerade ESK i samarbete med IFL flera konferenser på bokens tema.

Ett syfte med boken var att visa komplexiteten när ledare söks och utses, säger Titti Hammarling:

“Framgång och misslyckande i en organisation är alltid relaterat till ledarskapet. Det är viktigt för oss inom executive search att ta plats i den diskussionen och reflektera över vårt eget ansvar.”

Det var första gången executive search fick en mer utförlig beskrivning i Sverige och uppmärksamheten i media var betydande.

Bland annat sände TV 24 sände flera gånger en diskussion i ämnet mellan Arvid Lagercrantz och bokens författare Svenolof Karlsson. Dagens Industri tog flera gånger upp bokens frågeställningar i egna artiklar

Georg Uggelberg i Personal & Ledarskap gav boken högsta betyg, fem stjärnor, i alla de tre kategorierna (vardagsnyttig, inspirerande, lättillgänglig):

“Det är sällan managementlitteraturen berikas med en bok som verkligen har allt; en fantastisk layout, en spännande och mångsidig belysning av bokens huvudtema, pedagogisk omväxling med insprängda citat och exemplifieringar.”

Du kan läsa ett parti ur kapitlet om medias roll här.

 

Posted in Bokbidrag | Leave a comment


AIMS International Sweden | Tullgränd 4, 6th floor, 111 30 Stockholm | +46 8 756 73 30 | info@aimsinternational.se