I föregående inlägg skrev jag om vikten av att rusta sig för både upp- och nedsida i det ledarskap man tar på sig eller redan utövar. Allt ledarskap är mer eller mindre komplext och det ställer speciellt höga krav när medgång vänds till prövning och motgång.
Ett fenomen som ibland slår krokben för de bästa ambitioner är när en ledare tar kritik och saker som går hen emot för personligt.
För personligt? När tar man saker FÖR personligt?
Som människor reagerar vi känslomässigt vare sig vi vill det eller inte. Det är bra att vi gör det! Annars skulle vi bli robotliknande. Men reaktionerna blir för personliga och starka om de hindrar en från att utöva det ledarskap som var tänkt. Blir vi för stötta börjar vi instinktivt att skydda oss. Försvara oss. Kanske dra oss undan det framgångskritiska. Undvika riktiga möten kring känsliga frågor. Inte söka gemensam lösning med de nyckelpersoner vi är beroende av utan helst klara upp det själv. Den ensamma vandringen leder en dock snabbt in i en återvändsgränd.
Det handlar långt ifrån alltid om starka reaktioner och konflikter. Det sakta glidandet från varandra när samsyn och fokus behövs kan vara lika destruktivt.
För ett framgångsrikt ledarskap behöver man ha koll på sig själv och förstå sina reaktionsmönster.
Brister ledarskapet är det bäst att så snabbt som möjligt ta tag i det och att ta hjälp om det behövs.
Det löser sig sällan av sig självt om det väl har börjat gå snett.
Titti has been active in Executive Search since the early 1990s, mostly in an international context. She is a certified psychologist specialising in group and individual development. Titti has broad experience from different industries and the key themes of her assignments are growth and change leadership.
