Avbrott kan vara fantastiska, efterlängtade och nödvändiga. Tänk bara på att få inspireras av någon över en lunch eller som att ta en promenad i solskenet efter att man har skrivit klart ett viktigt dokument som krävt ens fulla koncentration under en längre tidsperiod
I det här inlägget är det dock inte de där positiva avbrotten jag tänker skiva om.
Jag vill istället ta upp fenomenet att avbrott mer blir regel än undantag i vår arbete. Att vi distraheras och störs och hur det påverkar oss, vårt mentala fokus och våra arbetsprestationer. Vi multitaskar som aldrig förr. Och att multitaska är i verkligheten att hoppa mellan olika uppgifter med en rad avbrott som följd. För många av oss krävs en stor ansträngning för att inte alla avbrott ska hacka sönder våra ambitioner och arbetsflöden. Det blir svårt att hinna med det man vill få gjort. Att få ro och koncentration för uppgifter, som kräver längre ihållande arbetssjok och fördjupning är inte så lätt. Man drar sig för att stänga av alla devices. Man drar sig också för att stänga in sig. I tillgänglighetens och de öppna arbetsmiljöernas tidevarv är det därför på sin plats att tänka till kring detta för att vi ska kunna arbeta så konstruktivt som möjligt och må bra i det vi gör. Det kommer allt mer att bli en ledarfråga vilken kultur man skapar och hur man både på individ- och verksamhetsplan handskas med och rustar sig för avbrotten.
Interruption Science är inriktat på hur vi påverkas av avbrotten. Redan korta avbrott – som de få sekunder det tar att tysta en surrande smartphone – har en överraskande stor inverkan på ens förmåga att korrekt utföra en uppgift, enligt ny forskning som leds av Michigan State University. Detta har att göra med att vår uppmärksamhet hoppar iväg från den ursprungliga uppgiften. Studier har också visat att kontorsanställda avbryts – eller avbryter sig själva – ungefär var tredje minut. Efter ett avbrott kan det ta många minuter att återgå till den ursprungliga uppgiften, säger Gloria Mark, professor i informatik vid University of California, som studerar digital distraktion. Hon kom fram till dessa resultat före smartphonernas tid och det skulle vara intressant att få ta del av helt ny forskning på området.
En intressant insikt är detta att vi inte bara avbryts av andra utan att vi i mycket hög grad stör och avbryter oss själva. Hur vanligt är det inte att vi koncentrerar oss på någonting för att självmant skifta till att kolla vår mobil, börja prata med en kollega, formulera ett tweet eller svara på ett email.
När man ständigt avbryts verkar det som att vi utvecklar ett sätt att arbeta snabbare. I någon mån blir vi naturligtvis vana och mentalt inställda på att avbrotten hör till och kommer. Det låter bra. Vi både lär oss och stimuleras. Priset är dock enligt forskningen att vi upplever en större arbetsbörda, mer stress, högre frustration, mer tidspress och större ansträngning.
Precis som vi behöver kunna leva med förändringar behöver vi därför lära oss att bli bra på att hantera avbrott. Risken är annars stor att vi gör mycket men att det inte är rätt saker. Att vi styrs istället för att styra över vårt arbete.
En bra start är att hjälpas åt så att vi skapar arbetsmiljöer som både främjar öppenhet och interaktion samtidigt som det finns möjligheter och respekt för att man behöver skärma av och fått sitt jobb gjort.
Eftersom vi därtill störs av olika saker kan vi vara mycket mer hänsynsfulla mot varandra.
