Tag archives for Kommunikation

Den interna kandidaten

Att identifiera och utveckla sina interna talanger är något som de flesta organisationer betraktar som högprioriterat. Däremot ser vi ofta brister i detta arbete. Antingen för att det saknas en systematik på området eller för att man i det enskilda fallet inte lyckas hantera den medarbetare som vill utvecklas inom den befintliga organisationen. Inte sällan leder detta till en frustration och ett missnöje hos den enskilde och i värsta fall till att denne väljer att lämna verksamheten. I rekryteringsuppdrag finns ofta en eller flera interna kandidater. Hur organisationer hanterar dessa personer varierar dock mycket. Oavsett hur man gör så kan det finnas utmaningar i sammanhanget, såväl för den enskilda interna kandidaten som för den rekryterande organisationen.

Fokus på kommunikation

När en organisation väljer att enbart vända sig internt i samband med en rekrytering handlar det ofta om större verksamheter med en kultur av att, åtminstone i första hand, rekrytera från de egna leden. Förhoppningsvis med en tydlig och klar hantering av såväl de interna talangerna som en bra struktur för successionsplanering. Förutom detta krävs det förstås en god kommunikation av hur man ser på interna rekryteringar till verksamheten. Den uppenbara risken man annars löper är att de interna kandidaterna blir besvikna. Detta över brister i både kommunikation och process som riskerar leda till tapp av motivation och prestation samt i värsta fall en förlust av medarbetare som man gärna sett skulle bidra till organisationen flera år framåt. Ett tyvärr inte ovanligt scenario är att organisationen inleder med en intern process som av naturliga skäl tar viss tid. När denna sedan inte leder fram till ett övertygande resultat tar man in en extern bedömning som dels kanske inte heller leder till ett avgörande, dels tar ytterligare tid och kraft av den interna kandidaten. I det yttersta läget landar man dessutom i att tjänsten ska konkurrensutsättas av externa kandidater, eventuellt med en eller flera interna kandidater fortfarande i processen. Vid det laget har allt dragit ut rejält i tid och dessutom prövat tålamodet på både en organisation med ett tydligt behov av att fylla en lucka och på interna kandidater.

Extern bedömning

Att ta in en extern bedömning och att konkurrensutsätta interna kandidater med externa sådana behöver inte vara något negativt, vare sig för den rekryterande organisationen eller för den enskilda kandidaten. Tvärtom kan verksamheten känna en större trygghet i att man får en extern bild av en person man känner sedan tidigare. Omständigheter och egenskaper som inte kommer fram i det dagliga arbetet kan vara lättare för en kvalificerad extern bedömare att identifiera. En annan tydlig fördel är att både den kandidat som får rollen och organisationen denne ska verka i kan känna trygghet i att rekryteringen har skett i öppen konkurrens och med extern prövning. Ett förfarande som skapar legitimitet. Att tänka på för den som har att hantera interna kandidater:
  • En tydlig process från första början sparar tid och frustration
  • Kommunicera den processen, både generellt och med den enskilde
  • Att hålla processtiden så kort som möjlig
  • Ta extern hjälp, det bidrar med såväl ett bättre beslutsunderlag som större legitimitet
  • Konkurrensutsätt med externa kandidater av samma skäl
  • Ha en plan för att hantera den eller de interna kandidater som inte får jobbet
Vår bedömning är att det bästa i varje rekrytering, för både organisation och medarbetare, är en god och långsiktig planering, tydlig och klar kommunikation och ett externt inslag i processen. Med en sådan process skapas förutsättningar att ta till vara den kapacitet som finns både internt och externt samt att ge förutsättningar för önskade resultat och ett stabilt och legitimt ledarskap. intern kandidat
Posted in AIMS International Sweden | 1 Comment

Vad händer med kroppsspråket när vi allt mer kommunicerar digitalt?

Vi uttrycker oss alla med kroppsspråket. Hela tiden. Medvetet eller omedvetet. Med kroppens språk kan vi förstärka de personligheter vi är och de budskap vi vill förmedla. Lika väl kan kroppsspråket brutalt avslöja oss när vi inte menar det vi säger. En sak är vad vi med ord kommunicerar till varandra. Kroppsspråket berättar om vi menar det eller inte och andra tolkar oss utifrån vad de ser och känner in.

I sociala sammanhang har vi på kort tid vant oss vid synen av böjda nackar och medmänniskors uppmärksamhet riktad på smartphones. Vad händer med kroppsspråket då vi allt mer kommunicerar digitalt? Tappar vi viktiga förmågor eller kommer vi att få ihop det digitala och det fysiska i en god omnikanalskommunikation?

Kroppsspråket som sådant

Man har länge intresserat sig för och forskat i kroppsspråket. Vi reagerar i all mänsklig kontakt på otaliga signaler från andra. Den icke-verbala kommunikation utgörs av ansiktsuttryck, blickar, gester, tonläge, kroppshållningar, beröringar och proxemik (hur vi använder det fysiska rummet i vår kontakt med andra).

Man hänvisar ofta till Professor Albert Mehrabian när kroppsspråk ska studeras. Han skapade på 1960-talet en inledande förståelse av kroppsspråk och icke-verbal kommunikation och hans forskning kom att utgöra en bas för förståelsen för kroppsspråkets stora andel i vårt uttryck av känslor. Han menade att:

7% förmedlas av det vi säger

38% via det sätt på vilket orden sägs

55% via ansiktsuttryck

Allt mer digitala

GlobalWebIndex visar att den genomsnittliga internetanvändaren i år spenderar cirka 6 timmar varje dag på internetbaserade enheter och tjänster – det är ungefär en tredjedel av deras vakna liv. Om man summerar tiden som alla 4 miljarder internetanvändare i världen spenderar på nätet 2018 så blir det 1 miljard år. (källa: We Are Social, 2018)

Det digitala kroppspråket

Man talar om digitalt kroppsspråk också och menar då de aktiviteter vi har och de spår vi lämnar efter oss i digitala sammanhang. Aktiv och passiv närvaro registreras som personliga uttryck. Vi kan se detta som en bas. En stor del av närvaro på nätet är passiv. Vi läser, tittar, följer. Andelen aktiv kommunikation ökar dock och då blir det viktigare att kunna visa våra känslor.

Här kommer emojier in i bilden. Förutom ordens innebörd lägger vi till ett känslouttryck som kan sägas ersätta det fysiska kroppsspråket. Vi kan i dag stärka våra skrivna meddelanden med över 1000 olika symboler och främst är det humörssymbolerna 😊☹ i en massa olika varianter som kommer närmast kroppsspråket.

Lite liknande är det med postandet av bilder. En stor del går ut på att visa hur vi har det, hur vi ser ut, var vi är, vad vi äter etc. Men både med textmeddelanden och bilder kan det i varumärkenas och yttrandeviljans högkonjunktur bli viktigare att visa upp något än att kommunicera ärligt. När digital kommunikation är tillrättalagd eller långt ifrån ens sanna jag riskerar vi att få problem. Det blir svårt och splittrat att hålla skenet uppe över tid. En hypotes är att det växer fram en tomhetskänsla, splittring och på sikt en upplevelse av tillkortakommande då man inte är hel i sina uttryck / sina personas i de digitala kanalerna och i fysiska livet.

Video ändrar en del på det hela. Där kommer kroppsspråket in i bilden igen men det är så klart skillnad på inövade publiceringar och spontan kommunikation människor emellan.

Så vad är kroppsspråkets framtid i kommunikationen?

I videos och via Skype och FaceTime spelar kroppsspråket igen en roll men det är framför allt i Telepresence som det kommer att bli mycket viktigt. ”Telepresence är en uppsättning tekniker som gör det möjligt för en person att känna sig som om de var närvarande, att visa sig vara närvarande eller att leverera en effekt via telerobotics på ett annat ställe än deras sanna plats.” (Wikipedia). Att interagera med andra människor ansikte mot ansikte och i helbild kommer att utmana och ställa krav.

Rapporten från Ericssons ConsumerLab-undersökning 2018 pekar också allmänt på ett paradigmskifte, eftersom konsumenterna förväntar sig att digitaltekniken i allt högre grad kommer att fungera på mänskliga villkor. Enligt rapporten handlar en trend om att människans kroppsspråkallt mer blir användargränssnittet mellan människan och hennes devices.

Slutligen

Det man vill vara bra på och i möjligaste mån kontrollera kräver vår medvetenhet och att vi tränar den förmågan. Interaktion och kommunikation är basen i vårt varande som människor. Att förmedla våra tankar och känslor, att interagera och att förstå varandra.

Det är självklart och bra att vi kommunicerar i olika kanaler. Några saker hoppas jag dock på med tanke på kroppsspråket:

  • Att vi uppmärksammar kroppsspråkets betydelse för kommunikationen både i fysisk och digital kommunikation. Att vi ser till att hänga ihop som personer och värna om äktheten i våra uttryck.
  • Att vi går från passiv och kvantitativ till aktiv och värdegivande kommunikation så att vi inte lägger så mycket tid på aktiviteter som inte tillför mening. Att vi ser upp med de beroendeframkallande lockelserna och tar kommandot om vilka kanaler vi vill använda och hur vi vill uttrycka oss i dem.
  • Att vi allt mer fokuserar på helheten i vår kommunikation. Att vi går från Multi-channel till Omni-channel också på personnivå. En omnichannel-kommunikation strävar efter att ge en helhetsupplevelse. Det spelar igen roll om vi kommunicerar digitalt eller i fysiska världen.

Det är svårt att veta hur kroppsspråket framöver kommer att utvecklas. Det finns både risker och möjligheter med att bli allt mer digitala. Då det knappast kommer att bli som vi tror så är det viktiga att vi verkar för ökad medvetenhet om utvecklingen och hur den påverkar oss.

Det skulle vara intressant att höra dina tankar om detta. Välkommen att kommentera!

Kroppsspråket

Posted in Kommunikation, Reflektion, Utveckling | 2 Comments

Balansen i ledarskap mellan resultat och mellanmänsklig trivsel

Kanske är det pressen på kortsiktiga resultat som gör det? Fjärmandet från det personliga när man avancerar i karriären? Upplevd brist på tid? Normer? Otillräcklig investering i utveckling av det egna ledarskapet? Oberoende av anledning så ser vi att många ledare komma till korta i sin samverkan med medarbetarna. Det är svårt i dag att bli framgångsrik och omtyckt som ledare.

Jag skriver detta inlägg för att visa på den stora utvecklingspotential som finns för både verksamheter, ledare och medarbetare om personknutna delar av ledarskapet framöver får högre fokus som utvecklingsområde.

Vi hör och läser ständigt om hur ett framgångsrikt ledarskap ska vara. Resonemangen dras lätt mot ytterligheter och kläs i säljande uttryck för att fånga publikens/läsarnas uppmärksamhet. Ibland blir rubriken det som slår igenom utan att sammanhanget riktigt får ta plats. Ett exempel är hur det för några månader sedan skrevs en hel del om ”Snälla chefer” och att de lyckas bäst. Man relaterade för det mesta till Emma Seppälä och hennes artikel i Harvard Business Review men det omfattande resonemanget där svepte många av oss förbi. Personligen tycker jag att svenskans ”snälla chefer” väcker frågetecken. Att bara vara snäll som ledare blir inte rätt i en affärsverksamhet. Artikeln som helhet och Emma Seppäläs forskning i stort ger dock mycket värdefullt att ta del av. Läs gärna!

Artikeln: The Hard Data on Being a Nice Boss

Hemsida: Emma Seppälä – The Science of Happiness, health & Success 

Om vi har ett prestationsinriktat ledarskap med krav, resultat, leverans, måluppfyllelse i ena vågskålen så finner vi medarbetarnas/teamets trivsel, lojalitet och engagemang i den andra. Vi inser alla att ett framgångsrikt och bra ledarskap behöver innehålla bådadera. Att bara driva hårt mot resultat skapar otrivsel och får medarbetare att sluta. Det mänskliga samspelet bär på en framgångsfaktor som tyvärr ofta inte växlas ut. Ledaregenskaper som att se, bekräfta och motivera andra skapar en bra grund. Att sedan också gå mot uppsatta mål tillsammans och att skapa utvecklingsvilja och -möjligheter får medarbetare att prestera och känna att de hör till. Därtill skapas det också ett riktigt förtroende för ledaren.

Jag vill i detta sammanhang framhålla ett annat inlägg från Harvard Business Review av Jack Zenger och Joseph Folkman om just utmaningen att samtidigt leda genom resultat och medarbetarengagemang. Då det är kombinationen som leder till hållbar framgång visade det sig dock att endast 13% av de + 60 000 ledarna i undersökningen hade toppresultat på båda områdena.

Artikeln: How Managers Drive Results and Employee Engagement at the Same Time 

Med det kommer jag tillbaka till den potential som verksamheter har i att skapa möjlighet för chefer att utvecklas i sina personliga ledarskap. Jag hoppas också att allt fler chefer aktivt ska vilja investera mer i den egna personen och att bygga på med förståelse och styrka i mellanmänskliga frågor. I att samspela, leda team, motivera och inspirera samtidigt som man kan uttrycka tydlighet i mål och förväntningar väntar nämligen framgången.

Ledarskap. resultat och trivsel

Posted in Ledarskap, Reflektion, Uncategorized | Leave a comment

Skapa ett lättläst CV

Jag har nu arbetat här med executive search i 7 månader och det är och har varit en spännande tid med stor egenutveckling och jag har även fått bidra till andras utveckling.

På nätet finns en uppsjö av artiklar om hur man vässar sitt CV för att stå ut i mängden. Många skickar in ett bra CV med information som är snyggt uppspaltat men jag känner ändå att jag vill dela med mig av några synpunkter och önskemål angående form och innehåll.

Börja med kontaktinformationen

Gör det lätt för mig att på en gång hitta namn, adress, epost och telefonnummer. Bifoga gärna en porträttbild i litet format i brevhuvudet.

Strunta i häftig design

Bästa hjälpen för mig som läsare är ett CV som är lättläst där jag enkelt hittar vad du kan, gjort och vill göra i din karriär. Jag gillar verkligen design men föredrar “Less is more”.

Beskriv vad du gör

Jag behöver känna till dina huvudsakliga arbetsuppgifter och inte bara din titel. Beskriv vilka dina huvudansvarsområden är. Kortfattat är bra.

Lista kronologiskt

Börja med där du arbetar nu och skriv sedan i fallande kronologisk ordning. Spalta upp dina utbildningar på samma sätt.

Personligt brev

Det är alltid trevligt att bifoga ett personligt brev men det är inte nödvändigt. I ett inledande skede räcker det gott med en hälsning tillsammans med ditt CV. Detta gäller naturligtvis om vi redan etablerat kontakt. Vill du skicka ditt CV utan att vi varit i kontakt med varandra vill jag gärna ha ett personligt brev också.

 

Posted in Hammarling Consulting, Kommunikation, Rekrytering, Utveckling | 4 Comments

Transparens och ledarskap

Det skrivs mycket om ledarskap och vad som krävs idag när så mycket finns tillgängligt på nätet. Det kan vara svårt att styra över hur man citeras eller vad som skrivs om en som person och det kan vara ett stressmoment att försöka vara tillgänglig överallt. Vissa chefer väljer att inte synas alls i sociala medier, en strategi jag tror blir allt svårare att hålla sig till i framtiden. Samtidigt är transparens i sociala medier och ledarskap något som kräver eftertanke, research och konsekvens för att det ska bli bra.

En som, i mitt tycke visar prov på mod är Andrew Mason som varit CEO på Groupon. Han har blivit avskedad och väljer att skriva ett öppet brev till personalen om varför han slutar. Istället för att välja internmail publicerar han brevet via jottit.com med motiveringen att meddelandet kommer ut i vilket fall som helst. Jag är inte säker på att det är ett sätt som passar alla ledare i alla situationer men brevet är läsvärt.

After four and a half intense and wonderful years as CEO of Groupon, I’ve decided that I’d like to spend more time with my family. Just kidding – I was fired today. If you’re wondering why… you haven’t been paying attention. From controversial metrics in our S1 to our material weakness to two quarters of missing our own expectations and a stock price that’s hovering around one quarter of our listing price, the events of the last year and a half speak for themselves. As CEO, I am accountable.

Du kan läsa hela Andrew Masons brev här.

Posted in Hammarling Consulting, Kommunikation, Ledarskap, Utveckling | Leave a comment

Ett viktigt samtal

Här kan du läsa Titti Hammarlings bidrag i Finska Akademiens bok Kommunikation. ”Bakom all kommunikation finns människan. Där står du och jag.”

Ett god morgon till egna familjen och sedan god morgon till hundratals twitterföljare och FB-vänner. Och inte alltid i den ordningen. I stället för en intern historia i slutna rum kan ens morgonhälsning i dag snabbt skickas ut över världen. Och ja, det handlar naturligtvis inte bara om morgonhälsningar när vi kommunicerar en masse. Befintlig information finns några klick bort och det vi vill dela med andra lämnar med ett mjukt enter.

Kommunikation hör intimt samman med begreppet människa, både på det privata planet och på offentliga arenor. Utan kommunikation kan ingen människa, inget företag, ingen organisation växa sig sund och framgångsrik. Men våra sätt att kommunicera förändras ständigt. Språket utvecklas, liksom vårt sätt att framföra budskap. Vi erbjuds i osannolik takt nya kommunikationskanaler som ska göra det möjligt för oss att kommunicera bättre. Snabbare. Effektivare.

Om vi traditionellt har fokuserat främst på sändare och mottagare av ett budskap, så handlar det nu i stället mer om hur vi aktivt söker upp och aktivt delar, det vill säga skickar vidare intressant informationen.

Vi är uppenbart i ett paradigmskifte. Våra kommunikations- och socialiseringsmönster förändras. Tekniska lösningar som möjliggör dessa mönster börjar tas för givna. Allt fler suddar ut gränserna mellan sina analoga och digitala kommunikationsvärldar. Vi umgås och nätverkar. Vi skriver till varandra som förr och talar i telefon. Men nu bloggar, facebookar och twittrar vi också. Sköter våra professionella kontakter via LinkedIn och andra kanaler. Vi delar bilder och filmer via exempelvis Flickr och Youtube och vi kan besöka platser via nätet utan att resa dit på riktigt.

Vi kan på ett självklart sätt söka den information som vi vill ha. Vi tar in och vi ger ut. Många gör det villigt, andra med klackarna i backen. En del betalar inte ens sina räkningar via nätet. Andra är online 24/7.

De flesta av oss ser positivt på denna utveckling. Vi gör vårt bästa för att bidra med någonting vettigt från vår plats i världen. Att helt värja sig går nästan inte.

Vad vi än har för inställning så måste vi förhålla oss till bombardemanget av kommunikationssignaler och till att så många möjligheter till kunskap och samverkan är så nära. Vi är dessutom bara i början av skiftet.

Nya givande kommunikationsmönster

Jag har alltid haft ett brinnande intresse för individuella utvecklingsfrågor. Både personligen och i min profession som executive search-konsult och ledarcoach. Just nu är det intresset starkt kopplat till tankar kring hur den enskilda människan förhåller sig till de nya kommunikationsmöjligheterna och får dem att gå ihop med den egna livs- och arbetssituationen.

Av nyfikenhet och för att förstå saken bättre klev jag in i de sociala mediernas värld. Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig, men har haft ovärderligt stort utbyte av mina erfarenheter. Jag har lyssnat och lärt, byggt relationer och delat med mig av kunskap och erfarenheter. Att sharing is caring har blivit något självklart och jag skiljer inte längre på mina kontakter från den analoga och digitala världen. Jag har tack vare de sociala medierna träffat människor som betyder väldigt mycket för mig. Och jag gillar mina aktuella kommunikationsmönster.

Men även om detta gett mig mycket personligen, så ser jag ändå att det kan vara ett kort steg från att vara nätoptimist till att tappa bort sig i kommunikationsbruset. Precis som med all annan kontakt med omvärld och medmänniskor finns en risk att man går vilse bland alla förväntningarna, förhoppningarna och kraven.

Saken blir kanske extra påfallande genom mitt yrke, där jag träffar otaliga personer som har svårt att få livspusslet att gå ihop. Konfliktytorna mellan professionella uppdrag och familjeliv är det som påtalas allra mest. Egen tid och utveckling är fina mål, men många har valt bort dem, ibland helt och hållet. Även jag har jobbat hårt för att få till en vettig balans i livet. Och det har antagligen du med.

Det svåra livspusslet

Den trend jag tycker mig se är att livspusselfrågan är i färd med att eskalera. Två typfall; de finns i ett otal varianter:

– VD:n känner sig otillräcklig både i företaget och hemma. Han har tänjt på tillgängligheten så att den närmar sig all vaken tid. Han är nästan aldrig ledig och har svårt att varva ner. De redan många mötena tenderar att bli ännu fler. Den ledarfilosofi han talar sig varm för hinner han aldrig ikapp i sin egen vardag. Han känner att han ägnar för lite tid åt de grundläggande strategiska frågorna i jobbet. Hemma har han svikit både hustrun och barnen med för många löften som han inte levt upp till. Trots att intentionerna varit de allra bästa. Han älskar sin familj men den håller på att glida honom ur händerna. Precis som så mycket annat.

– Eva var till en början euforisk över den bekräftelse hon fick på twitter. Snabbt blev hon en spännande identitet som väckte uppmärksamhet. Hon addade fler och fler och följdes själv snart av över tusen personer. Hon skrev självutlämnande och litterärt lovande statusuppdateringar. Hon trivdes och livet lekte. Tills det började bli svårt att hinna läsa allt. Svårt att komma på intressanta och slagkraftiga tweets. Hon lät bli att cykla till jobbet och twittrade på bussen till och från i stället. Undan för undan strök hon allt fler saker i sitt liv. För att sitta vid datorn eller med sin Iphone. Sov dåligt därför att hon var rädd att missa något. Tills det bara brast en dag.

Vi kan inte skylla på de sociala medierna. De har inte gjort det svårare för oss att få pusslet att stämma. Men pusselbitarna ser annorlunda ut. Därför kan vi behöva bli medvetna om hur de ser ut. Och givetvis, som alltid, se över balansen mellan vår externa kommunikation och de inre personliga behov som vi bär på.

I skuggan av den externa kommunikationen

Bakom all kommunikation finns nämligen människan. Där står du och jag.

Och om vi inte spjärnar emot alldeles våldsamt märker vi att det, i skuggan av kommunikationen mellan oss själva och omvärlden, pågår ett annat samtal. Det är vårt inre samtal – vår internkommunikation.

Hur vi har det med vår inre kommunikation styr i mångt och mycket hur vi lyckas med den yttre kommunikationen. Det behöver finnas en balans dem emellan för att våra signaler ska bli ändamålsenliga och ta oss åt det håll som är rätt för oss. Det inre samtalet definierar på ett avgörande sätt hur vi ser på oss själva och vilka möjligheter vi ger oss.

En grundläggande fråga blir alltså hur vi har det med den inre uppkopplingen. Någonstans i kommunikationsflödet måste människan kunna landa på en plats där det finns utrymme för att bearbeta det som pågår, bedöma vad som är viktigt och vilka spår som kan hoppas över.

Om man åker bobkälke genom sina dagar så hinner man inte med mycket mer än att klara av själva åket. Det är hårt underlag. Man är spänd i kroppen. Det går inte att uppfatta så mycket av det som svischar förbi. Än mindre hinner man med att föra någon reflekterande dialog med sig själv. På sin höjd peppar man sig till att bita ihop. Fokusera på dagens åk eller på vad som möter en när man kommer fram.

Jag tror att vi, för att komma helskinnade ur kommunikationsbeskjutningen, behöver ställa oss själva ett antal mycket enkla frågor.

Vad gör vi till exempel av alla dessa ideal, drömmar och önskningar som vi bär på men inte förverkligar? Verkligheten är uppenbart många drömmars fiende. Vad händer, om klyftan mellan de inre signalerna och det liv vi lever blir för stor? Blir vi offer för påtryckningar och önskemål? Kidnappas vi av utomstående krafter, som en virussmittad dator? Vad händer med vår inre kompass?

Vi samarbetar med andra, men samarbetar vi med oss själva? Är vi online med vårt inre jag? Vad är det vi vill och vad tycker vi är riktigt viktigt?

Vilken bild har vi av oss själva och våra möjligheter? Vad är det för budskap vi förmedlar? Är drivkraften positiv eller negativ?

Hur utveckla det inre samtalet? Var och en har sin referensram och syn på sig själv som en begränsning och en möjlighet – vilka vi än är och varifrån vi än kommer. Vårt ursprung och vår identitet finns med som en hinna att gömma sig bakom eller att spränga igenom. Ser vi nedvärderande, realistiskt eller idealiserat på vår identitet? Och vad har vi för bild av oss själva i förhållande till andra människor och andra grupper i vår omgivning?

Det finns många förhållningssätt. Varför inte ett krasst konstruktivt? Om vi utgår ifrån de verkliga förhållandena, kan vi med säkerhet lära oss hämta mycket mera positivt ur oss själva, vår kommunikation och våra relationer än vad vi upplever att vi gör.

Ett intensivt liv med externinformationen i den nya underbara kommunikationsvärlden förutsätter alltså också en levande internkommunikationen. Det inre samtalet måste vara tråden genom vårt liv, det vi kan återkomma till, vila i och få kraft ifrån.

Någon skriver, som en metod att hantera denna process. Någon målar. Någon tänker bra på promenaden i skogen. Någon mediterar. Sak samma vad man gör, bara man odlar en plats där man kan ägna sig åt sig själv och kalibrera sig själv inför färderna ut i den större världen.

I dagens kommunikation handlar allt om människan. Vi behöver balans mellan vår interna plattform och de roller vi spelar utåt mot omvärlden och våra medmänniskor. Vi ska trivas där och verka där. Bidra till andras utveckling och lära oss själva någonting nytt. Samt samverka med alla de fantastiska människor som kommer i vår väg.

Sak samma om det är via möten, twitter eller något annat.

Allt handlar om dig och mig.

www.tittihammarling.com/blogg
www.tittihammarling.com
www.aimsinternational.se
www.facebook.com/tittihammarling
www.facebook.com/tittihammarlingart
www.twitter.com/tittihammarling
http://se.linkedin.com/in/tittihammarling

(Ur antologin Kommunikation. Tjugofyra kommentarer av Finska Akademien.)

 

Posted in Bokbidrag, Kommunikation, Utveckling | Leave a comment

AIMS International Sweden | Tullgränd 4, 5th floor, 111 30 Stockholm | Norra Vallgatan 68, 2nd floor, 211 22 Malmö

+46 8 122 076 20 | info@aimsinternational.se