Ett ledarskap för med sig många positiva företeelser. Man har som ledare möjlighet att utveckla verksamheter och medarbetare, man kan påverka, man lyssnas på, kan pröva sin förmåga, har status, får bekräftelse, tjänar bra, kan upprätthålla en viss livsstil och så vidare. Det är förståeligt att detta är lockande för många. Man vill lyckas och det gnistrar kring möjligheten att få leda i framgång.
Men parallellt med denna lockande uppsida har varje ledarskap också en potentiell nedsida.
Med nedsida menar jag de svårigheter, motgångar och prövningar som kan komma i ens väg. Nedsidan kan visa sig på det personliga planet, i verksamheten eller i olika yttre omständigheter. Det är naturligtvis ytterst mångfacetterat det hela. En del saker går att påverka medan andra inte på något sätt. Vi har att göra med sakfrågor, känslor, medvetna och omedvetna processer. Relationer. Tur och otur. Timing. Det handlar inte bara om sådant som konjunkturer, valutor, produkter, försäljning, organisationsscheman, system och kompetens.
Vad är det då i denna mix av möjliga svårigheter som gör att en del personer tidigt kliver fel när de möter motgångar? Och vad är det som gör att andra är som bäst när de prövas hårt?
Nu har vi ett kärvt affärsklimat i många verksamheter och det är av extra stort intresse att rusta för ledarskap i motgång. Hur kan vi göra det?
Jag tänker fördjupa mig i dessa frågor under några kommande blogginlägg. Tar tacksamt emot synpunkter och kommentarer från din sida.
Hur tänker du kring detta med att leda i motgång?
