Jag tillbringade 2 dagar på #hrunconf i Kista Science Tower och det slår mig ännu en gång att ingen är bättre än sitt nätverk. Där samlades cirka 80 deltagare från hela Sverige som på olika sätt arbetar med och brinner för HR och dess utveckling.
En unconference är en deltagarstyrd konferens. Det betyder att man har ett tema men utan förbestämt schema. Alla deltagare får möjlighet att skriva upp sig som talare på en ”grid”. På HRunconf väljer man om man vill hålla ett föredrag, leda ett samtal eller hålla en workshop. Varje session är 45 minuter lång och det pågår 5 sessioner parallellt. Meningen är att man ska röra sig mellan sessionerna och ta del av så mycket som möjligt. Jag tilltalas av det fria i sammanhanget. Att man kan välja att tala om något för att man vill ha andras input. Vågar man vara öppen och transparent möts man av andras öppenhet och något växer ur samtalen. En nackdel med formatet kan vara att man kan känna en viss stress ibland då man har svårt att välja vilket spår man ska gå på.
Årets grid bestod av en bred samling teman (några exempel):
- Hur mäta effekterna/nyttan av ledarutvecklingsinsatser?
- Chefsrollen och det outtalade chefsuppdraget – exempel från ideell sektor
- Medarbetare i Sociala Medier hur bör HR förhålla sig
- Konflikthantering och medling på arbetsplatser, Hur kan HR arbeta för att skapa ett gemensamt förhållningssätt kring konflikthantering?
- Digital stress en strategisk fråga för HR eller individens problem?
Flera av spåren hade någon form av koppling till våra digital vanor och det kanske inte är så konstigt då idén till hrunconference föddes ur samtal på Twitter vilka ledde till den första sammankomsten 2011 och hur det digitala hela tiden får en alltmer central roll i våra yrkesliv. Kanske är det först nu som internet börjar få en riktigt bred genomslagskraft i våra liv? Nu när de som snart är morgondagens ledare inte har haft ett liv utan internet.
Jag tänker vara med nästa år också. Ett bra sätt att ta pulsen på HR!
