Vi har normer och vi behöver normer.
De finns där – mer eller minder uttalade. I livet överlag, på arbetsplatserna och i vårt umgänge med varandra. De är ett slags riktmärken för hur vi ska utföra något eller för hur vi ska bemöta varandra.
Mycket med detta är bra men det trickiga med rådande normer är att de inte enbart är konstruktivt vägledande för oss. De kan börja uppfattas som sanningar utan att återspegla en hel bild. De kan bli kontrollinstrument som används för att hålla tillbaka eller att hålla utanför. Och framför allt – de hamnar lätt i otakt med livets och människors utveckling och blir gamla.
Som rekryterare möter jag ofta begränsande normer och det är inte bara omvärlden som låter sig styras av sådana. Rekryteringskonsulter måste vara extra observanta på normernas inverkan på deras arbete.
Synen på ålder är ett typexempel. I min värld är 30-40 år ett förlegat tänk, men ofta är det de önskemålen som förs fram i diskussionerna kring kravprofiler. Normerna kring kön, ursprung och olika bakgrunder har också en tendens att bli dammiga när man ska dra slutsatser i nuet. Om frågor som rör framtiden.
Just i rekryteringssammanhang skulle jag önska att vi oftare frigjorde oss från normer och såg mera till en enskild kandidats samlade lämplighet.
För enskilda personers bästa och för våra verksamheters bästa.
Titti has been active in Executive Search since the early 1990s, mostly in an international context. She is a certified psychologist specialising in group and individual development. Titti has broad experience from different industries and the key themes of her assignments are growth and change leadership.
